Stensträngar – Skylt 7

På spelfältet för hål 14 och 15 framträder rader av stenar, vilka fortsätter in i skogsdungen öster om det 14:e hålet. Ursprunget till stenformationerna är inte helt klarlagt. Sannolikt är det dock s.k. stensträngar – d.v.s. rester av staketkonstruktioner från järnålderstid (för ca. 2000 år sedan) – där stenarna lades upp i rader för att stötta upp flätade staket som inhägnade mer intensiva odlingar och skyddade dessa från betande djur. Staketen kan också ha utgjort en s.k. fägata där boskapen kunde föras mellan odlingarna.

En annan möjlighet är att formationerna utgör vad man kallar tegavskiljare, vilka skapas genom att man i samband med röjning av mark för odling lyft ut stenar man stött på i odlingsytan till gränsen av fältet – tegen. I Hästhagen, öster om golfbanan, återfinns flera stenformationer av en cirkulär/rund typ. Dessa formationer utgör en blandning av järnåldersgravar och röjningsrösen från järnålderstid.

Stensträng är den arkeologiska benämningen på en raserad förhistorisk inhägnad och räknas som föregångaren till stengärdesgården. Stensträngar är vanligt förekommande fornlämningar i Östergötland, Öland, Gotland och södra Uppland, men förekommer även i andra landskap. De är hoprasade enkelmurar med ursprunglig höjd av 80–90 cm, i många fall förefaller murarna vara för låga för att ha fungerat som hägnader i sig, utan har möjligen varit fundament för något trästängsel. De kan vara svåra att upptäcka eftersom ofta bara stenarnas överväxta överdelar syns. Murarna var stängsel mellan betesmark och åkermark, med fägator som ledde in från de betade utmarkerna in mot gården. Särskilt på Öland finns stora områden omfattande flera gårdar med stensträngssystemen helt bevarade. De har vanligen sitt ursprung i romersk järnålder och folkvandringstid från Kristi födelse–550 e.Kr.